Jessica Roos - När livet badar i motorolja

Tänkte kludda ner några rader innan jag hoppar in i duschen och börjar bege mig hemåt. Har befunnit mig hos Tompa sedan i Onsdags, på något sätt känner jag mig så mycket mindre rastlös när jag är här, trots att nuppen är på jobbet och jag får underhålla mig själv hela dagarna. Igår tex tog jag mig tiden att sola, och när annars händer det?! Fick konstigt nog lite färg tillomed, för några år sedan hade timman i solen gett mig en kräftfärg men på senare år så har jag faktiskt sluppit det röda mer och mer. Tränade lite också, får en genast att känna sig mycket bättre och jag funderar på att kolla upp om man kan springa någonstans i närheten - en perfekt tidsfördröjning när jag är här som dessutom är bra. Dock har jag slutat springa på vanliga vägar och drar mig mer mot spåren som finns, både lugnare och skönare på det viset. Nu kanske det låter som att jag absolut inte gör någonting när jag spenderar mina dagar här - och det stämmer. Har förvisso en massa vänner på fel sida av staden som jag träffat, men det är väl inga jag frivilligt umgås med alltför mycket. Då kan man ju bli som dem. Mohaha . Faktiskt så har jag det mer än ofta väldigt roligt tillsammans med enbart T och det är förbannat skönt när man kan underhålla varandra.

Iaf, en tidig morgon och jag hade kunnat sätta mig i solen om det inte vore för de förbannade molnen som poffat upp från ingenstans - nu gör det mig inte speciellt besviken då jag ska spendera dagen i min bil där acn gått sönder, så molnen kan få stanna över dagen. Dessutom ska eftermiddagen från 16-och framåt spenderas i Västerås tillsammans med alla partyglada och sommarvärme +40 grader känns mer ovälkommet då. Då har jag heldre +25 grader i skuggan. Ska iaf ta mig en dusch snart och säga hejdå till mitt älskade tillhål och börja bege mig mot rätt sida utav staden. Har börjat lära känna trafiken nu så jag lär iaf inte bege mig förrän vid 11tiden om jag inte vill köa. Och det vill vi inte.

Yes - ikväll är det dags. Vi sticker iväg vid 16tiden och återigen på Söndag. Vi ses där!

Idag fyller min sötnos år, vilket betyder att jag inte kommer spendera natten hemma. Vilket ibland kan vara otroligt skönt då jag sover som bäst med sällskap. I övrigt har jag en del att göra idag, ska iväg till gamla skolan och lämna in lite papper, in till banken, iväg mot Trånkan, hämta mina datorer som jag varit ifrån väldigt länge (vilket märks här i bloggen), hämta reservnyckeln till min bil och träffa lite vänner från fel sida av staden. Kanske dags att hoppa in i duschen och göra sig redo, men inte riktigt än. Det är sommar, ledigt och jag älskar att dra ut på tiden så mycket det bara går. Fick också höra att det skulle åska och ha sig idag, inte mig emot, jag älskar åskan och spöregn så länge jag slipper stå ute i det.  Att sitta i bilen eller inne och höra smattret är faktiskt mysigt.

Min dåliga uppdatering - jag skyller på att det är sommar. Jag är inte hemma speciellt mycket, och de dagarna jag är hemma så är jag ändå inte hemma i lägenheten. I helgen är det dessutom power meet så räkna inte med någon uppdatering då heller .

Glädjerus i kroppen. Förstår inte att en endaste människa kan få en att må så otroligt bra. Kom hem nyss från Tompa där jag tillbringar en del tid för tillfället, ledigheter gör det möjligt än så länge. Ska träffa min älskade Tina strax som var ett bra tag sedan man såg, kärringen har gått upp i rök på senaste tiden tror jag. Eller så gömmer hon sig bara. Måste förbi banken och även kika på lite presenter - har både en pojkvän och en mamma som fyller år inom kort. Väldigt kort dessutom. Livet i övrigt rullar på i en jävla takt, helt otroligt att det faktiskt inte är många veckor kvar tills jag börjar plugga igen och sedan kommer allvaret igång. Är det föressten någon annan som märkt av vädret och lukten? När jag klev ut ur porten imorse luktade det precis som det gör utomlands. Härligt. Dags att sticka!

Va i helvette hände undrar då jag? Livet är till för att ha roligt, och roligt har vi haft det. Camilla frågade mig under Torsdagen om jag ville följa med henne, roos och resten upp till Vintjärn i Dalarna på midsommarrock. (Sk "raggarfest") På Torsdagkvällen kom vi fram till att varför inte åka upp redan nu? Så på Fredagen bar det av. Resan upp till Gävle tog sina timmar då vi av någon anledning låg i 80km/h hela vägen på motorvägen, "vi tar det lugnt" upprepade vi nog ett tusetals gånger i bilen. Flängde runt lite i Gävle för att spana in utelivet men vi konstaterade rätt snabbt att det var förbannat dött. Trots allt var det midsommar så vi tänkte att någonstans längst vägen innan slutmål måste någon stad finnas med någon lokalhak eller dylikt, men fyfan så fel vi hade. De sista milen (och timmarna) var på små skogsvägar där det fanns i princip INGENTING. Helt öde. Det var en förbannad tur att man inte hade lite sås i tanken då det inte direkt fanns några bensinstationer i överflöd. Då vi äntligen kom fram till något som iaf liknade en mindre stad var vi helt vilse, så vi åkte runt lite tills vi tillslut frågade efter vägen.

Jag: Ursäkta, vafan ligger VintJärn?

Tjej/Kille: Viiiiintjäärn! Då har ni åkt lite fel. Det ligger ungefär 1 mil ditåt. Ska ni till Åsen? Där brukar det vara kul.

Vara kul? Kan det vara kul mitt i ödemarken. Iaf så åkte vi upp, och nu menar jag verkligen upp då det låg på ett berg eller något, till Vintjärn där det var om ännu mer dött. Det fanns verkligen ingenting. Tre hus tror jag byn innehöll. Om det ens kallas by då. Ner igen för alla förbannade backar i skogen för att åka in till "centrumet" i byn vi befunnit oss i tidigare. Väl där frågade vi en lagom full kille vafan man gjorde i den här staden. "Staden?!?! Ah, inte ett jävla piss du" Fick vi till svar. Och så lyckades vi även snappa upp att i grannbyn Edsviken (tror jag) hände det något då den första bilen med folk åkte dit. Åka de flera milen bort till Edsviken för att inse att det var precis samma sak här. Helt dött. Vi hade verkligen hittat Dalarnas mest döda byar. Det komiska var också att det endast fanns en väg som gick i dessa byar, husen låg bara längst med vägen och sedan var det bara sjöar precis överallt. Vatten och mygg. Tillbaka igen för att i ett sista försök hitta liv i skogen, så vi åkte in på campingen som skyltarna visade skulle finnas. Och den fanns faktiskt, stor och fin omgiven av vatten på alla håll och kanter, vi parkerade bilen och faktiskt så var det en hel del rörelse. Och fylla. Gamlingar. Och mygg. Inpå natten bestämde vi oss för att tillbringa natten helt gratis på campingen så vi åkte och ställde bilen vid tälten längst bort från receptionen. "Ska vi verkligen stå här? Tänk om vi fastnar, det är jätte lerigt". Mina ord blev till verklighet. Vid 04 tiden på natten efter att ha mött folk och fått en gratis fylla ville vi bara rymma ifrån sällskapet vi hittat. Anledningarna till det behåller vi för oss själva . Efter att snällt ha talat om att vi "bara" skulle gå och kissa, hoppade vi snabbt in i bilen och startade upp. Planen var att bara snabbt backa därifrån och åka iväg. Verkligheten blev att det inte hände ett piss. Framdäcken grävde sig bara djupare ner i leran och efter många försök insåg vi att vi var besegrade. Och brevid oss hade vi två herrar som undrade vafan vi höll på med. En dålig bortförklaring senare hjälptes vi alla fyra åt att försöka komma loss, men vid varje försök blev allting bara värre och vi kom allt närmare kanten till sjön. Fortfarande ville vi inte umgås med tidigare umgänge så vi tog pick och pack i bilen och gick bort mot duscharna. Nu var vi helt nerlerade och pissblöta och iskalla, så en varm dusch var mer än önskat. Klockan 06 gick vi in i duschen. Sedan satt vi på marken utanför recepitonen i fyra timmar och väntade på att gubben som kunde bärga bilen skulle vakna. När bilen tillsist stog säkert på grus kikade vi snabbt ifall herrarna i tälten brevid vaknat, som tur var låg de fortfarande och dregglade. Att orka hitta på en dålig bortförklaring till varför vårat toalettbesök tagit fem timmar orkade vi verkligen inte just då. Tidigare under dagen hade vi sett en lugn badplats dit vi nu begav oss för att äntligen få sova. Trodde vi. När vi lyckats bädda upp allting i bilen och precis skulle lägga oss droppar det plötsligt in över 400personer. Högtalare blev riggade på stranden - ja vafan, här skulle det bli vikingapaddling! (som förövrigt är det töntigaste jag sett och en mer värdelös sport än schack) Några timmar senare tömdes stranden och vi fick äntligen sova. Dagen gick och vid kvällen begav vi oss till Vintjärn igen då det var dags för kvällens händelser, mötte upp folket och blev myggbitna. En hel del folk och läckra bilar befann sig på platsen. Gick och la oss i rätt skaplig tid då vi skulle bege oss mot Ockelbo vid 13 tiden dagen därpå för att hämta upp syster, sambo och deras två hundar som firat midsommar där. Vi vaknade klockan 05. Och höll på och frysa ihjäl. Återigen rullade vi ner för alla de jävliga backarna för att stanna vid badplatsen och få sova i solskenet. Återigen på den tomma badplatsen. Återigen droppar det in en massa folk på en gång och nu skulle det bli dykning. Några timmars sömn blev det i varjefall, innan vi vid 10 tiden bestämde oss för att åka mot Ockelbo. Samtidigt som helgen var hemsk och jag flera gånger hade lust att strypa mig själv, var den samtidigt helt underbar och rolig. Äventyr förgyller vardagen. Och att nu efter bara skratta åt alla jävligheter är underbart. Tack för en underbar helg Camilla.